Då blir man stressad. Jag greps av en oootroligt jobbig panik igår till victors 150.
Victor och corre går ut från stallet. Jag mockar lite och fixar klart i stallet sen går jag mot framhoppningen. Hade en sak jag skulle komma ihåg... Som jag alltid ska komma ihåg, till varje klass de hoppar. Hade gått banan och var nervös!
Så jag går bort o hjälper Victor på framhoppningen, hoppar fint o bra, kanske hade hoppat 3-4 språng på räcket och det var inte många kvar tills de var han som skulle in på banan.
HELVETE HELVETE, OMG OMG, teknikskyddden!!!! Det var alltså teknikskyddden som var den enda saken jag skulle komma ihåg att ta med mig från stallet. Jag får panik, nervositeten släppte liksom och istället fick jag panik för det. Okej Victor får inte märka detta... Ett sista räcke som jag typ knappt ens kollar på för min hjärna går väldigt varm.
Sofia! Jag ringer Sofia. Inget svar, ringer igen, inget svar. OMG.
Jag börjar kolla mig runt för att se om någon har likadana skydd som vi kan låna. Bara att Victor är så skrockfull så det måste i så fall vara exakt likadana så han inte märker skillnad för annars är det benskyddens fel om det går dåligt. Såg ett par teknikskydd men som självklart inte var samma.
Nej men jag får väl springa då. Men vem ska hjälpa han hoppa oxern då? Shit han kommer bli galen på mig. I detta läget typ skakar jag av stress.
Nej men jag får springa, hoppas jag hinner tillbaka! Nej kommer aldrig hinna plus att jag måste hjälpa han på framhoppningen, det är liksom 150 det är inte vilken klass som helst!!
Och nu börjar även Victor märka att jag är väldigt förvirrad. Jag höjde inte ett hinder under tiden, jag bara eeee ta den här oxern kanske?? Ska vi ta andra oxern nu?? Kom på den??
Victor bara. Har du ingen plan eller??
Alltså nej jag har väl ingen plan för min hjärna är inte med nu. Men detta kunde jag ju inte säga. Jag sa bara att corre hoppade fint.
Nu kommer jag på att jag ringer Vendela i stallet, hästskötare till Emma Emanuelsson. Hon svarar!!! Heej! Är du i stallet?? Du måste hjälpa mig hämta teknikskyddden!! Okej, hon hämtar dom sen ringer hon och säger att hon gav dom till en tjej som var påväg till framhoppningen. Hon hade grå jacka... Hmm grå jacka!?! Vart är en grå jacka!!? Ingenstans.

Till sluuut precis innan vi skulle gå till lilla ridhuset och ta sista räcket samt lägga om sadeln och sätta på skydden kommer en tjej med grå jacka. I samma sekund frågar Victor var bakskydden är. Dom är där säger jag och kan inte ens pusta ut nu.
Så inget blev stressad men ni kan inte förstå min panik. Det blir extra jobbigt när jag vet att detta kommer bli ett störande moment för Victor när han inte kan ha någon annans skydd eller så. Jag själv är chill så, så för mig hade det gått bra att låna någon annans spö eller skydd eller handskar eller vad det nu kan vara men för Victor är det rena katastrofen. Som tur var såg inte Victor detta som en stress med tanke på att skydden var på plats när de skulle sättas på. Men fyyy va jobbigt jag tyckte detta var. Grejen är ju också att det är långt mellan stallarna och ridhuset. Det går liksom inte på två minuter fram och tillbaka.
Usch va hemskt.
Nu är det över i alla fall. Haha.... Blääää